This is My Fairytale

Har insett vilken dröm jag måste vara för en psykolog som gillar sitt arbete. Jag har extrema tillitsproblem, jag hatar att kramas, typcker det är jobbigt att pussas, hålla om någon och jag myser nästan aldrig om jag inte är så himla trött att jag inte kan hålla mig vaken och behöver en kudde. Enda gången närkontakt faktiskt inte är jobbigt och psykiskt påfrestande för mig är i samband med sex. Jag har väldigt mycket hemligheter och tycket inte om att berätta vad jag känner, men jag är samtidigt väldigt ärlig och frågar man brukar man få ett ärligt svar. Jag tycker inte om stora mängder av människor om jag inte är full, jag har svårt att säga orden "jag älskar dig" till någon människa och jag hanterar varken min egen sorg eller andras sorg bra. Börjar någon i min närhet gråta är sannolikheten att jag börjar skratta eller så går jag därifrån. Om jag verkligen anstränger mig kan folk få en klapp på axeln so liknar Sheldons. Min egen sorg så brukar jag inte fatta vad jag själv känner. Jag bestämmer mig för att jag vill må bra och då mår jag bra tills jag inser att jag faktiskt kanske inte mår så bra och hittar jag anledningen så inser jag att jag borde varit ledsen för längesen och det är i proncip omöjligt för mig att gråta pga mina egna sorger. Hahahaha sug på den!