Dag 5 - Vad är kärlek
Detta är en bra fråga tycker jag :P Jag har tyckt så mycket olika om kärlek.
Först trodde jag såklart på kärlek när jag var yngre. Tänkte inte så mkt på det. Efter att det tog slut med Patrik trodde jag faktiskt att jag inte varit kär i honom, bara beroende och gett efter för strömmen för det är "bra" att vara kär. Trodde de som fick fjärilar i magen av kärlek bara var psykiskt störda eller saknade kapaciteten att glädjas åt vardagliga saker så de intalade sig själva att de var lyckliga över något större och behövde vara kära mer än att de var det. Kärlek var bara att man var beroende av ngn el att det bara var smidigast så.
Sen ändrades uppfattningen efter terapi till att kärlek var att spendera tiden med någon man trivdes mycker med och funkade bra ihop med.
Nu förstår jag att riktig kärlek existerar med fjärilar och näst intill första ögonkastet grejen. Jag tror itne riktigt på första ögonkastet, men om jag tänker tillbaka på när jag träffade Fredrik första gången så fanns det någon slags oförklarlig energi mellan oss. Jag kunde inte sluta tänka på honom och vi satt bara och pratade en hel kväll och smsade varenda dag och kunde prata om prec allt och det bara passade. Som pusselbitar. Sen när jag började få fjärilar i magen blev jag väldigt förvirrad och undrade varför jag ville prata med honom när han fick mig att må så dåligt att jag tappade aptiten :P Jag fattade inte alls vad det handlade om. Sen tog det slut med Tim och efter att ha varit ledsen och ångrat sig som man gör när man gjort slut i början insåg jag att jag hade gjort det rätta och så insåg jag att jag var kär i Fredrik. Det var en grym känsla när man insåg att känslorna var kärlek. Allt föll liksom på plats. Man förstod helt plötsligt vad kärlek faktiskt innebar och nu skulle jag inte kunna tveka en sekund på att kärlek existerar.
I dagens läge är kärlek för mig det man känner för sin pojkvän, sin familj, sina närmaste vänner. De du kan vara dig själv bland och som alltid ställer upp om det skulle vara något och som du vet att du alltid skulle ställa upp för. De personerna som du antingen känner att du måste prata med varje dag eller de personerna som det kan gå månader utan att ni pratat, men när ni träffas är det som att det bara gått några timmar. De är allting flyter på bara. Det är kärlek för mig!
Först trodde jag såklart på kärlek när jag var yngre. Tänkte inte så mkt på det. Efter att det tog slut med Patrik trodde jag faktiskt att jag inte varit kär i honom, bara beroende och gett efter för strömmen för det är "bra" att vara kär. Trodde de som fick fjärilar i magen av kärlek bara var psykiskt störda eller saknade kapaciteten att glädjas åt vardagliga saker så de intalade sig själva att de var lyckliga över något större och behövde vara kära mer än att de var det. Kärlek var bara att man var beroende av ngn el att det bara var smidigast så.
Sen ändrades uppfattningen efter terapi till att kärlek var att spendera tiden med någon man trivdes mycker med och funkade bra ihop med.
Nu förstår jag att riktig kärlek existerar med fjärilar och näst intill första ögonkastet grejen. Jag tror itne riktigt på första ögonkastet, men om jag tänker tillbaka på när jag träffade Fredrik första gången så fanns det någon slags oförklarlig energi mellan oss. Jag kunde inte sluta tänka på honom och vi satt bara och pratade en hel kväll och smsade varenda dag och kunde prata om prec allt och det bara passade. Som pusselbitar. Sen när jag började få fjärilar i magen blev jag väldigt förvirrad och undrade varför jag ville prata med honom när han fick mig att må så dåligt att jag tappade aptiten :P Jag fattade inte alls vad det handlade om. Sen tog det slut med Tim och efter att ha varit ledsen och ångrat sig som man gör när man gjort slut i början insåg jag att jag hade gjort det rätta och så insåg jag att jag var kär i Fredrik. Det var en grym känsla när man insåg att känslorna var kärlek. Allt föll liksom på plats. Man förstod helt plötsligt vad kärlek faktiskt innebar och nu skulle jag inte kunna tveka en sekund på att kärlek existerar.
I dagens läge är kärlek för mig det man känner för sin pojkvän, sin familj, sina närmaste vänner. De du kan vara dig själv bland och som alltid ställer upp om det skulle vara något och som du vet att du alltid skulle ställa upp för. De personerna som du antingen känner att du måste prata med varje dag eller de personerna som det kan gå månader utan att ni pratat, men när ni träffas är det som att det bara gått några timmar. De är allting flyter på bara. Det är kärlek för mig!
Kommentarer
Trackback
