This is My Fairytale

Hmm, vad ska man säga om min barndom. Känns fail att säga att den inte varit något bra, för det är värsta flugan och inga personer har haft en "bra uppväxt" i dagens samhälle känns det som, men jag tycker min har varit blandad. Jag har haft en värre familjesituation än de flesta barn har haft, men jag har aldrig varit mobbad på riktigt och har alltid haft många bra kompisar. Det mest tragiska som hänt var väl att min allra bästa kompis dog när jag var 14. Vi kunde sitta och prata 8 timmar på telefon med varann och träffades 3-4 dagar i veckan och det var nog det roligaste jag vissta att umgås med Anton, Alex och Danne då. Sen har ju jag och min mor haft rejäla duster med riktigt tunga saker som jag inte känner är passsande att skriva på en blogg. Någon dag kanske det inträffar, men denna dag är inte den. Far och jag har också haft våra duster då jag trott att han inte älskat mig eller ens brytt mig, men allt med far är löst nu. Annars anser jag att min uppväxt varit ganska bra. Jag har nog haft mer problem slängda i min väg än de flesta och dessutom väldigt jobbiga saker, men jag tycker inte jag har tagit sån skada av det. Jag stängde av för allt som kan såra eller bara vände det till något positivt. Om mamma kallade mig hora sade jag till mig själv att jag ska aldrig kalla någon något jag inte menar för att jag är förbannad, utan försöka behålla lugnet. Egentligen behöver man inte ens det, man behöver bara respektera sina medmänniskor.